VICKAN'S

Ja, finns till gör man ju av många olika orsaker. Att jag finns beror ju dels på att mina kära föräldrar att "tillverkat". och att allt gick bra i magen, och efter det. Sen växte jag upp o klarade även livet som litet barn, för det kan ju vara ganska riskfyllt av olika anledningar. Men sen....
Ja, ju äldre ja blev, destå olyckligare blev jag.
varför?
Ja, varför blir det så ibland.... allt var nog egentligen skit under mina yngre tonår. Allt var egentligen så mkt SKIT att det ibland kändes som att det var lika bra att lägga ner. Skita i allt, o avsluta det man hade.

Men så... en dag. "Fick" jag ett annat liv att ta hand om...

   

Min älskade Fille!

lr Farbror fille,Fabbo,habbo,labbo,poppos,poppo,snoppo,foppo osv.

jag har ju en förkärlek till smeknamn.

Lille fille har hunnit bli 6 år! det är sjukt hur fort tiden går. Ibland känns det som att jag alltid har haft honom.

och ibland känns det som igår, när han kom till mej, som liten sprallig och gänglig valp.

Han var nog den duktigaste valpen ja nånsin haft. Han var 12 v när ja fick honom, rumsren o allt.

Han var så dutti!! Idag är han dock ett monster... att växa upp i en familj med 6 personer, där ingen kunde spec mkt om hundar,och ett psykfall till hund som sällskap har satt sina spår ;) Men han är alltid go o glad, kanske för glad. För idag är det ju ingen som vill ha pussar från en hund på 35 kg. det är häller ingen som vill ha honom i knät, i soffan, i sängen...(fast han sover visst i sängen) Men hur ska man kunna förstå det?? Stackars lilla fabbo, hur ska han veta att hans slemmiga pussar o nafs i näsan inte är lika roligt nu när han är stor, som det är när man är liten söt valp?
Idag, 6 år senare, har man mer erfarenhet, och kanske hade ja uppfostrat honom annorlunda om ja fick honom idag.
Men det som är så knäppt är ju att "småflickorna" är lika vilda, men som är små och söta, så alla uppskattar dom ändå...? stackars hundar. alla är goa o glada, men bara dom små ska uppskattas? varför är det så. visst föredrar man viss lydnad på sina hundar. jag kräver att dom ska komma när ja ropar, att dom inte ska dra från mej när dom är lösa, sitta när ja säger sitt, stanna när ja säger stanna, ja osv. Men jag älskar mina hundar, jag vill ha dom i soffan, ja vill ha dom i sängen, ja vill ha dom överallt. även min lille Fabbo. o han har ju egentligen samma rättigheter som alla andra?
snacka om särbehandling.... NEJ, ja säger såhär.
uppskattas pussar från "di små", så ska inte stora häller slås bort. Sen behöver man ju inte hoppa ner folk när dom kommer, det är ngt ja måste ta me Fabbo när det passar ;) o där blir de ju tyvärr skillnad, 35 kg som kommer hoppande mot dej är inte samma sak som 2.5 kg. tyvärr, fille.... men så är det ju.... även om de blir särbehandling där med ;)
men viss skärpning måste vi nog ta. annars älskar ja ju dej, min lille plött.
och tack vare dej har ja funnits i 6 år till!
puss!