Vissa ligger ju i....
Medan hunduppfödningen ligger på is.... så pippar katterna som aldrig förr... =/
ursäkta ordvalet, men jag är måttligt road av situationen. Visst, det finns inget sötare än kattungar. Men jag kan känna att det kan räcka med dom 4 monstren vi fick i julas. Nu var ju tanken att den lilla syndiga kattmamman skulle till veterinären så fort hon repat sej efter barnen. Sen eftersom hon oxå fick en tarminfektion och blev lite medtagen så dröjde det ett tag innan vi tyckte det var lämpligt med en operation. Men va händer... JO... katten går här hemma och börjar väl bli lite sugen igen. En vacker dag så smet hon bara ut, vilket hon inte varit intresserad av på länge. vi lyckas få in henne... och hon smiter igen... och igen och igen. Jag kan säga att dom gånger JAG släppt ut henne har ja vaktat henne som en BJÖRN vaktar sin unge. Men karsloken, ja... han kunde väl bry sej MER... om man säger så. Jag tror inte ens han vågar berätta för mej hur många gånger han råkat släppa ut henne. Han är så himla klantig oxå... "oooj... nu sprang katten ut" och ser jätte förvånad ut, trots att han stått med dörrn på vidgavel i typ en KVART.
Ja, och nu är det så att katten börjar bli aaaaaaaaaaningen tjock om magen. Å jag ska inte säga till 100% att det är så, men vad skulle det annars vara?? hon äter ju bara sitt special torrfoder, och har gjort det sen i januari. Har inte gått upp i vikt alls, utan hållt en lagom "tjocklek". Men nu helt plötsligt växer magen som aldrig förr.....
BAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH....
Men så är det, och som djurägare får man ta sitt ansvar. Vi tillhör VERKLIGEN inte dom som slår ihjäl/gasar ihjäl oönskade kattungar. Har man inte kastrerat katten får man stå sitt kast. Och som jag sa, så är det ju det sötate som finns. Dessutom tvivlar ja inte på att vi kommer bli av med dom... jag vet många vänner och bekanta som vill ha. O sist när jag la ut den sista kattungen på annons blev ja totalt ner-ringd. Så det löser sej nog... folk är dessutom villiga att betala för dom, vilket känns skönt.... så man slipper oroa sej över att dom ska bli ormmat..... uuuuh
Förra kullen, bara nån dag gamla.
Åhnej... vad jobbigt! Men det är ju bra att ni tror att ni kommer att hitta hem till dom iaf.
Hoppas bara Signe mår bättre genom havandeskapet än förra gången.
Men det vete katten vet katten inte om att Mars redan har passerat???Spännande i alla fall ( undrar om det blir någon röd denna gång också?)Är fadern okänd??? Vi hörs Lala
Ja, vi får väl se. Är det så att hon är på tjocken, så lär det väl dimpa ner ett gäng ungar om några veckor. Ja, röda är så FINA tycker jag. Jag skulle ju absolut ha kvar den röda, eftersom jag alltid velat ha en röd katt. Men tillslut efter mkt om å men fick min syster ta den. Å jag ångrar mej inte, för han är sjövild! ;)
Pappa har ja ingen aning om, men det stryker runt en skogskatts liknande varelse här, så med lite tur kanske dom blir extra fina. Eftersom mamman själv är så färgglad är det svårt att gissa farsa efter färg på ungarna... ja, det blir spännande o se vad som händer...
